Jag funderar på att ta min tillflykt till Linköping. Hem till djur och familj som får fungera värn mot alltför påfrestande känslor. Ut på resande fot men först måste kappsäcken packas (och biljett beställas, arbetstider bytas och så vidare). Jag skall bara...
Det kanske blir en timme i World of Warcraft i stället. En timme som eventuellt kan bli två. Eller ett rave; min höga ålder till trots. På med club blazern och favoritpikén under (färg: lila, en riktig bögfärg om du frågar storebror). Eller en timme på gymmet för att låta endorfinerna göra sitt för stunden. Det finns alltid tillfällig smärtlindring inom räckhåll.
Jag tappar aldrig greppet men dessvärre är min näve tom. Försöker hålla fast om intet och resultatet blir därefter - tomt. Jag kommunicerar mina känslor men adressaten har blockerat avsändaren.
Frågan är, vad gör det om tusen år? Den som lever får se!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om du kommer till linköping så vet du var jag finns... ;)
Ouf, skall jag tolka det som en invit? :O :O :O
For me to know and for you to find out about? ;)
Skicka en kommentar