A clockwork orgy!

Hi, it's me, Fetakniven! Jag räddar internet, Unga mödrar och vilsna ungdomar men inte nog med det, jag har ännu en gång strykt karman medhårs och den här gången var det djurens tur. För några dagar sedan var jag på riktigt skituselt humör, min läpp hängde och insidan kokade - varför minns jag inte men så var läget. Minsta lilla motgång hade fått mig att gå postal. Gud serverade mig dock ett stycke gangster och ett stycke kamphund på silverfat, han hade en plan. Han gav mig en möjlighet till att ladda ur mig all min ilska och han gav även -genom mig (JA, jag VAR Gud!)- gangstern en knäpp på näsan. Win/win! Vad var det då som hände? Gangstern släpade kamphunden efter sin cykel, kamphunden ville inte alls springa efter husse. Detta resulterade i en ledsen kamphund och en arg gangster. Det var här jag såg min chans -TADA, ett fönster var öppet för urladdning!-, jag stegade fram med Alice i släptåg och sa med min högsta och manligaste röst: "DU ÄR VÄL INTE ELAK MOT HUNDEN?" Jag kokade. Jag kokade nästan över. Jag hoppades på att få en reaktion för att få bjuda på motreaktion. Gangstern tittade nervöst upp på mig, han såg förvånad ut men sa ingenting. Däremot sa hans flickvän (som jag knappt hade lagt märke till): "Han har ju fucking inte fucking gjort nånting!?" Hon påminde om skogsturken och jag kunde inte låta bli att börja fnissa inombords. ;S Jag lyckades dock återfå fokus och lite av ilskan och fortsatte: "MAN SKA VARA SNÄLL MOT DJUREN!" sen tittade jag på dem, log och vände på klacken. Jag gick hem. Tada, hunden var räddad, mitt karmakonto tankades på med säkert tusen pluspoäng och samtidigt fick jag ur mig lite ilska.

Dajm-X!

I höstas satte jag och mormor ett gäng tulpanlökar i jorden. Självklart var tanken att vi skulle kunna avnjuta synen av dessa vackra blommor tillsammans men saker och ting kommer alltid till ett slut och så även livet. Däremot har livet för tulpanerna precis börjat, på ett par dagar har de växt som ogräs och snart är de redo att slå ut. Det gör mig glad!

I förrgår såg jag och Alice årets första igelkott. Även det påminde mig om mormor, hon var väldigt förtjust i igelkottar. Ett tag funderade jag på att kidnappa en för att placera den på hennes uteplats. Ja, hon hade fått adoptera den och det hade gjort henne så glad. Detta var förra våren då jag med glädje hade upplyst henne om synen av det årets första igelkott.

Tulpaner, igelkottar och en jävla massa andra vårtecken som vitsippor, paddor, grodor, nyckelpigor, solsken och värme i luften, lättklädda damer och framför allt hopp om ljusare och roligare tider, det, DET är ljuvligt mina vänner. Våren och sommaren står för dörren, det är dags att vakna ur vinterns ide. Jag gäspar, jag sträcker på mig, gnuggar ögonen, andas in och det doftar som att det kommer att bjudas på många härliga upplevelser.

Våren är dock inte bara av godo. Min ack så välbehövliga skönhetssömn störs av fågelkvitter. Vad är uppe med fåglar som stiger upp före tuppen? AVGÅ, schas, ge sig iväg, aight niggus?

Amateur Lesbian Bukkake Squirt

Inte nog med att jag som en sann filantrop skickar mail till höger och vänster för att göra världen till en bättre plats, jag sysslar även med ideellt arbete där jag agerar mentor åt min vän som för tillfället får vara anonym. Min skyddsling är runt 20 år gammal och han berättade för någon dag sedan om en period i sitt liv då han hade lite problem med att passa in. Det är väl något som de flesta har upplevt både en och två gånger men min skyddsling tog det ett par steg längre än vad man kanske brukar göra. Han kände sig utanför i alla tänkbara sociala kretsar och situationer, detta fick honom att börja fundera på om det var något fel på honom. En dag kollade han sig i spegeln, han lade märke till sina mörka väldefinierade ögonbryn och gröna ögon. Ja, gröna ögon, inte blåa ögon och identitetskrisen var ett faktum: han trodde att han var turk! Så, under den här tiden gick han alltså omkring och trodde att hans utanförskap berodde på den etniska tillhörigheten men här kommer vi till den roliga biten av historien: han ÄR svensk och han SER helsvensk ut!

Tänk vad hjärnan kan hitta på, det är snarare regel än undantag att den spelar oss ett spratt. Jag har sedan länge ansett att förmågan att kunna tänka längre än vad näsan når bara är av ondo. Det finns ingen som helst mening med att kunna reflektera över vår egen existens, egentligen. Utan medvetande, ingen existentiell ångest. Växer vi av att fundera över vårt eget vara eller icke vara? I think not!

Idag skänkte jag pengar till välgörenhet, ja, jag gav dem till Zoovillage och tillbaka fick jag ett linne (Emporio Armani), en t-shirt (Evisu) och en sweatshirt (Monarchy). BOY GOT STYLE! Utan att ta i så jag skiter på mig så satt linnet som ett jävla smäck.

MISO HARNEY!

Jag räddade internets! DN - fetakniven, en förebild, självklart är det något otacksamt att jag inte omnämns i artikeln men för mig är det tack nog att få kämpa för den lilla människan.

Dessvärre gick det inte lika bra med Unga mödrar. Kanal5 är onekligen inte alls måna om sina tittare, dels dröjde det över ett dygn för dem att svara och som grädde på moset fick jag ett jävligt dåligt svar:

"Hej
Tack för din fråga. Vi har visat alla avsnitt som vi har av Unga Mödrar (6
säsonger).
Huruvida vi kommer att visa dem i R eller köpa in fler nya säsonger är i
dagsläget inte bestämt.

Vi skickar önskemål till berörda!

Med vänlig hälsning,
Kanal 5:s Tittarservice"

Kanal5 har inte ens köpt in nästa säsong! Skandal! Lurendrejeri, jag minns att i senaste avsnittet fick jag minsann se vad som skulle ske i den kommande säsongen. Som att låta mig smaka kakan utan att få äta upp den. Det här var rond 1, kanal5 vs. Fetakniven, 1 - 0, men det är flera ronder kvar. Räkna med det, I'll be back because I'm on a mission, aight? Aight niggu!

Fetakniven förändrar världen och gör den till en bättre plats!

Jag fortsätter vara med och påverka! Idag var det dags för kanal5 att få sig en rejäl känga:

"Hej!
Att det är säsongsuppehåll av Unga mödrar har väl inte passerat någon obemärkt. Min fråga till er är: när kommer ni börja sända nästa säsong av detta underbara och fängslande program? Jag vill veta hur det går för mina unga mödrar och det snarast! Om ni planerar ett långt uppehåll så har ni förlorat minst en (1) tittare och jag kan säkerligen övertala två (2) av mina vänner att sluta titta på kanal5. Ja ni ser, det är ord och inga visor som gäller här.

Vidare vill jag passa på att önska att ni ska börja sända dubbelasvnitt av programmet, denna halvtimme (som egentligen bara är 20 minuters programtid på grund av reklam) går alldeles för fort.

För att summera: 1. Börja sända nästa säsong av Unga mödrar NU. 2. Dubbelavsnitt.

Tack på förhand,
fetakniven"

Det är väl bara en fråga om minuter innan Unga mödrar kommer igång igen!

Fetakniven förändrar världen och gör den till en bättre plats!

Jag, Fetakniven, är den lilla människans förkämpe. Med skinande rustning och min vita springare ger jag mig ut på slagfältet för att besegra orättvisor och grymhet!

Igår skickade jag ett mail till min europaparlamentariker Lena Ek, angående Telekompaketet och ändringsförslag 138. Det finns en del att läsa om detta, bl.a. på www.dn.se men egentligen är det bara att googla loss. Mitt mail:

"Hej Lena Ek!

Jag som student försöker se till att hålla mig ajour med vad som händer i Sverige och i övriga världen. Det som den senaste tiden har oroat mig är omröstningen om tillägg 138 och vad ett nej till det kan innebära för mitt- och mina medmänniskors internetanvändande. Som jag ser det är det en inte bara en medborgerlig rättighet utan även ett måste för demokratin att jag och resten av Sverige (Europa/världen) har fri tillgång till internet utan att internetleverantörer får begränsa uppkopplingen.

När jag röstar i EU-valet i juni så är det självklart att min röst kommer att läggas på någon som har visat stöd för- och röstat för tillägg 138. Nu vänder jag mig till dig, får jag din röst så får du min röst.

Med vänlig hälsning,
fetakniven"

Show me them titties!

Jag vet inte hur det är med er men för min del så har jag en tendens att tänka alldeles för mycket, när det absolut inte behövs. Som ett exempel: när jag är ute och går i skogen med Alice och det i mötande trafik kommer en tjusig kvinna så börjar min hjärna arbeta direkt. Var ska jag titta? Om jag tittar henne i ansiktet så tror hon att jag är en snuskig gubbe som (bara) vill ligga med henne. Om jag tittar åt sidan, rakt ut i skogen så tror hon att jag är en snuskig gubbe som inte bara är snuskig utan även homosexuell (för att jag verkligen inte vill titta på henne) och helt tokig. Om jag tittar rakt fram, ja verkligen forcerar blicken på absolut ingenting så håller det inte länge, blicken vandrar till hennes ansikte och då är vi tillbaka där vi började. Detta löser dock mina ögon och min hjärna sedan en tid tillbaka per automatik, min blick hamnar -för att unvdika ansiktet, skogen och att titta på ingenting- på hennes bröst. Ja, jag verkligen GLOR på hennes bröst utan att riktigt registrera att det just är där jag har fäst blicken. Förrän när hon har passerat. Först då inser jag att jag antagligen helt uppenbart stirrat, ja liksom stenglott på hennes byst.

Var jag inte en snuskig gubbe innan så blir jag det då, helt ofrivilligt och utan snuskiga tankar. SUCK, jag är så missförstådd.

Fetakniven bloggar igen!

Skrivarsuget har -om än högst tillfälligt- återvänt.

Mitt hjärta dunkar och min kropp är i vad som närmast kan liknas vid uppror. Jag är förbannad, svartsjuk och ledsen. Självklart utan att fälla en enda tår (tårar är endast för kvinnor och bögar). Mitt insida plågas dock, herr Lucifer gör tusen nålar på min själ och om jag inte visste bättre så skulle jag tro att min undergång står och väntar runt hörnet. Självklart har jag bättre koll på läget än så, en temporär svacka, det är allt. Efter regn kommer solsken och finns det något ljuvligare än solens strålar?

Vad har då hänt sen sist? Det har forsat en del vatten under mina broar och då verkligen forsat. Sen har floden torkat ut och blivit till ökensand, mycket på en gång och sen inget alls. Några händelser, i punktform:
*Jag gjorde mig av med fröken A (inte så stort kan tyckas, men ändå).
*Jag skaffade mig fröken L, hon bjöd upp till dans och jag trodde att dansen aldrig skulle ta slut. Jag snörade något ovant på mig dansskorna och försökte hänga med. Det gick undan men jag tror att Tony Irving hade gett oss en tia.
*Min mormor, min bästa vän och den mest underbara människan jag har träffat kastade in handduken. Hon kilade vidare, det var tydligen hennes tur att ta sig en tur till himmelen. Ja om Ullabritt inte fick passera igenom Pärleporten, då kommer ingen jävel någonsin att få göra det. Jag hann ta farväl till henne, trots att jag inte visste att det var ett farväl, jag köpte en grillad kyckling till henne och sen höll vi om varandra. Vi kramades och jag kände mig lite knepig utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det var. Sen var det dags för mig att gå, jag hade ett tåg att passa och mormor hon hade en träff med Döden.
*Jag gjorde mig av med fröken L. Mina dansskor slets ut alldeles för snabbt.
*Någon gång, vid något tillfälle så bestämde jag mig för att bli jurist. Så, jag skickade in ett gäng ansökningar till juristprogrammet i Örebro, Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund (trots att jag aldrig kommer sätta min fot i Lund, det ligger i Skåne som ligger i Danmark, i Danmark kan folk inte snacka så man förstår!). Om jag inte kommer in så tänker jag bli kriminell men det får bli en punkt på senare agenda, aight?

Dra på trissor, nu börjar dagens blogginlägg lida mot sitt slut och jag mår redan bättre. Solen skiner och jag ska låta mig smekas av dess strålar. På med uteskorna, på med Alice koppel och ut-ut-ut i jakt på vårtecken och äventyr. Ljuvligt.