Inte nog med att jag som en sann filantrop skickar mail till höger och vänster för att göra världen till en bättre plats, jag sysslar även med ideellt arbete där jag agerar mentor åt min vän som för tillfället får vara anonym. Min skyddsling är runt 20 år gammal och han berättade för någon dag sedan om en period i sitt liv då han hade lite problem med att passa in. Det är väl något som de flesta har upplevt både en och två gånger men min skyddsling tog det ett par steg längre än vad man kanske brukar göra. Han kände sig utanför i alla tänkbara sociala kretsar och situationer, detta fick honom att börja fundera på om det var något fel på honom. En dag kollade han sig i spegeln, han lade märke till sina mörka väldefinierade ögonbryn och gröna ögon. Ja, gröna ögon, inte blåa ögon och identitetskrisen var ett faktum: han trodde att han var turk! Så, under den här tiden gick han alltså omkring och trodde att hans utanförskap berodde på den etniska tillhörigheten men här kommer vi till den roliga biten av historien: han ÄR svensk och han SER helsvensk ut!
Tänk vad hjärnan kan hitta på, det är snarare regel än undantag att den spelar oss ett spratt. Jag har sedan länge ansett att förmågan att kunna tänka längre än vad näsan når bara är av ondo. Det finns ingen som helst mening med att kunna reflektera över vår egen existens, egentligen. Utan medvetande, ingen existentiell ångest. Växer vi av att fundera över vårt eget vara eller icke vara? I think not!
Idag skänkte jag pengar till välgörenhet, ja, jag gav dem till Zoovillage och tillbaka fick jag ett linne (Emporio Armani), en t-shirt (Evisu) och en sweatshirt (Monarchy). BOY GOT STYLE! Utan att ta i så jag skiter på mig så satt linnet som ett jävla smäck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ideellt med TVÅ L tack! Jag gillar din blogg, TROTS att den är lite svårtläst på grund av stavfel ibland. Pöss.
Eh! Jag ser inget stavfel? ;S
Nej det är därför du har mig. :)
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar