I höstas satte jag och mormor ett gäng tulpanlökar i jorden. Självklart var tanken att vi skulle kunna avnjuta synen av dessa vackra blommor tillsammans men saker och ting kommer alltid till ett slut och så även livet. Däremot har livet för tulpanerna precis börjat, på ett par dagar har de växt som ogräs och snart är de redo att slå ut. Det gör mig glad!
I förrgår såg jag och Alice årets första igelkott. Även det påminde mig om mormor, hon var väldigt förtjust i igelkottar. Ett tag funderade jag på att kidnappa en för att placera den på hennes uteplats. Ja, hon hade fått adoptera den och det hade gjort henne så glad. Detta var förra våren då jag med glädje hade upplyst henne om synen av det årets första igelkott.
Tulpaner, igelkottar och en jävla massa andra vårtecken som vitsippor, paddor, grodor, nyckelpigor, solsken och värme i luften, lättklädda damer och framför allt hopp om ljusare och roligare tider, det, DET är ljuvligt mina vänner. Våren och sommaren står för dörren, det är dags att vakna ur vinterns ide. Jag gäspar, jag sträcker på mig, gnuggar ögonen, andas in och det doftar som att det kommer att bjudas på många härliga upplevelser.
Våren är dock inte bara av godo. Min ack så välbehövliga skönhetssömn störs av fågelkvitter. Vad är uppe med fåglar som stiger upp före tuppen? AVGÅ, schas, ge sig iväg, aight niggus?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad fint om mormor, tulpaner och igelkottar! Dina styckesindelningar väter, så gör även EN gäng tulpaner. Pöss! /Din vagel
Fortsättningsvis skickar jag in texten på korrekturläsning. Den här gången hann jag dock upptäcka samt åtgärda felet innan du var där och pekade/petade, typ.
Men, så synd. Jag som gick igång på det.
Skicka en kommentar