IS!

Kund får en femma tillbaka, en krona för lite.
"Vänta, du ska få sex!"
Kund tittar skeptiskt på mig.

Klädsamt melankolisk.

Delete tusen gånger om. Texten blir inget vidare, kaos i hjärnan och trötta ögon. Pigga och flinka fingrar får arbeta hårt men prestationen uteblir. Delete. Ctrl-alt-delete, starta om systemet. Rensa minnet, ny uppstart med bättre förutsättningar. Läsa in operativsystemet, blåskärm eller vad som helst, processorn strejkar - jag går på halvfart.

Det finns flera olika strategier att ta till för att komma över någon. Jag vill kalla det överlevnadsstrategier. Min far har alltid sagt att jag är en överlevare, något undertecknad är beredd att hålla med om. En tämligen oförarglig och simpel strategi är att skaffa en ny hobby. Mycket för att hålla tankarna i schack och fokusera annat än i det närmaste besatta, på gränsen till desperata, funderingar och förhoppningar. Ni vet, hoppets låga må släckas i evigheters evighet men ändå ligger det något där och pyr. Jag kanske skulle börja sticka?

En annan taktik är att döda objektet för ens längtan. Med döda menar jag självklart det inte SÅ dramatiska "döda". Nej, du behöver inte bläddra till brottsbalken 3:1 (Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.), de objektiva rekvisiten kommer aldrig täckas. Möjligtvis föreligger någon form av subjektiv täckning - men, NJA. Låt mig istället förklara: utplåna personen från din tankesfär. Agera som en atombomb, spräng bort alla möjliga kontaktvägar och allt som kan påminna dig om den åtrådda. Ta bort personen från msn. Vägra surfa in på personens blogg (denna punkt är mycket viktig för du kan säkert som jag höra författarens röst när du läser). En röst kan väcka så många minnen till liv. Radera mobilnummer, hemnummmer, adress, radera och utplåna varenda jävla spår. Städa rent som den bästa städfirman någonsin. Jag hatar detta tillvägagångssätt men det får mig att fungera som en människa och inte någon idiot som tvångsmässigt läser gamla meddelanden, skriver tusen sms som inte skickas, uppdaterar bloggsidan femton gånger om dagen i hopp om nya livstecken, och ja, du förstår. Det är mitt och alla andra förlorares största dilemma, att tvinga sig själv gå vidare trots att varenda del av kropp, själ, hjärna och hjärta skriker "NEJ, don't do it mister! Försök lite till bara. Det kommer bli bra, hon ändrar sig." Dessvärre går det inte passa en boll man inte har i sin besittning. Vem är starkast, jag eller jag? Det finns ingen vinnare.

Min syster har alltid haft en fäbless för att ha djupa samtal med lillebror (mig). Jag har aldrig riktigt uppskattat dem då det för det mesta har behandlats ämnen som kärlek och i viss mån sex. Nåja, jag minns en gång då hon var hjärtekrossad och uttryckte sig i stil med: "För att komma över någon måste man komma under någon annan...". Det är väl en relativt välanvänd strategi. Jag vet flera bekanta som har hoppat i säng med första bästa efter ett plågsamt farväl från tanken på en lycklig framtid i tvåsamhet. Nu är jag inte den promiskuösa typen. Det är inte ett moraliskt ställningstagande så mycket som att älskog bara för älskogens skull inte riktigt intresserar mig. Ricki Lake skulle aldrig låta mig vara med i temashower som "Black teens out of control!" (Jag vet, jag är inget teen ens ;S) Nåja, taktiken har stor potential då den verkligen svetsar igen dörren.

Nu skall jag sitta på venten och spela lite dota.
Tack och hej, leverpastej!

Har inget val! ;S

Utan jag bara måste posta en länk till GP, KLICKA, där man rapporterar om en gråval som plötsligt dykt upp tomma intet (eller ja, havet) där den varit utdöd i hundratals år. Fascinerande! Det är dock ännu en anledning till att helst stanna på land som en sann badkruka alternativt införskaffa ett par badskor. Tänk att trampa på en val när man egentligen bara vill ta ett par simtag. Jag kan för tillfället inte komma på något som skulle vara mer traumatiserande än det.

Liksom, PLASK PLASK, OJ! Jag har en val under mina fötter. ;S ;S Eller en gädda. Eller en abborre, eller en mört eller vad som helst. Suck, jag har ingen kontroll i vattnet. Jag försöker erinras vem det var som för mig förtäljde om en händelse där en rumpa och en nafsande fisk var involverade. Eller vem det var saknar relevans, faktum kvarstår dock, NÅGON har berättat det. NÅGON har blivit utsatt för en attackerande fisk - mitt på ljusa dagen, mitt i badvattnet. Är det bara jag som redan nu får ångest inför sommarens bad och lek?

Djur är spännande men ack så farliga och skrämmande.

Mental note to self: JEW ROCK!

Vanligtvis undviker jag att citera andra. Det är en princip jag har sedan länge och sådana skall hållas. Idag gör jag dock ett undantag då världen ändå inte är riktigt frisk. Jag hoppas att inte rubba universums balans ytterligare (för då kommer Steve Hawkin och skäller!). "When you have no one, no one can hurt you. Will you miss me when I burn?" Vilken text! Mark Lanegan framför denna låt så jag får gåshud av både smärta och njutning. KLICKA för att se hur Lanegan påverkar dig. Själv har jag lyssnat igenom den (överdrift:) tusentals gånger i streck och har gått igenom hela känsloregistret. Från ond bråd död, misär, slagen själ och tårar till leende, fniss, skratt och lycka. Sedan har det startat om som i en evig loop.

Du vet, som en plasthandske, något man använder för stunden. För att sedan kasta bort när den inte längre behövs. Den har fyllt sin funktion - raka vägen till tippen utan att passera GÅ. Vem saknar en plasthandske? Vem tänker på en plasthandske? Vem tycker synd om mig? Min ömma moder, förstås. Finns det fog för medömkan? För självömkan? NEJ, självklart inte. Jag vet inte hur det gick till, vad som egentligen hände men nu har det hänt och konsekvensen ÄR. "When you have no one, no one can hurt you. Will you miss me when I burn?"

Jag nådde botten. Inom loppet av någon dag eller två så sjönk jag ner i jorden. Ett först till synes bottenlöst träsk. Men jag fann botten. Sedan hände något fantastiskt, jag började le. Min kropp fylldes med energi och jag började skratta. Emporio Armani, Ralph Lauren och Barbour gjorde mig sällskap ut. Solen sken och jag sprudlade. Mitt i eländet fann jag min styrka och jag kan inte understryka nog hur imponerad jag är. Av mig själv.

Fo shizzle!

Ett träningspass och en pizza senare. Vad finns det att skriva? Solen skiner, mina växter har vissnat (ännu en gång). Jag ödslar tid på att bara existera.



En bild på min penna! Den har använts flitigt på (d)juristprogrammet. Jag har fått ihop minst fem anteckningsblock med krumelurer. Allt tack vare denna fantastiska penna. Inte nog med att designen ligger väldigt väl i tiden, pennan kan även låta. ROAAAAAR! Jag behöver bara trycka på knappen. Sedan lyser det rött ur munnen på skräcködlan. ROOAAAR! Mina studiekamrater kallar det regression - jag kallar det utveckling. Min ömma moster tyckte att avsaknaden av julklappar med mitt namn på etiketten var sorglig så hon gav mig denna. Tack moster, you go girl!

Ich habe angst.

Jag funderar på att ta min tillflykt till Linköping. Hem till djur och familj som får fungera värn mot alltför påfrestande känslor. Ut på resande fot men först måste kappsäcken packas (och biljett beställas, arbetstider bytas och så vidare). Jag skall bara...

Det kanske blir en timme i World of Warcraft i stället. En timme som eventuellt kan bli två. Eller ett rave; min höga ålder till trots. På med club blazern och favoritpikén under (färg: lila, en riktig bögfärg om du frågar storebror). Eller en timme på gymmet för att låta endorfinerna göra sitt för stunden. Det finns alltid tillfällig smärtlindring inom räckhåll.

Jag tappar aldrig greppet men dessvärre är min näve tom. Försöker hålla fast om intet och resultatet blir därefter - tomt. Jag kommunicerar mina känslor men adressaten har blockerat avsändaren.

Frågan är, vad gör det om tusen år? Den som lever får se!

Es tut mir leid.

Kanske det otillgängliga är en tillgänglig passion. Greppa efter det onåbara men tröttna när du når fram. Använd intellektet i stället för känslorna. Ögonbindel, känslolås eller vad som helst. Nej, känn och börja brinna igen. Raketbränsle till månen och tillbaka. Jag har (s)kattkartan.