Ibland far man fel. Spårvagnen tog mig helt åt helvete. Jag klev av i något jävla ghetto, något missnöjd men så öppnade världen mitt sinne. Det som mötte mig var naturen. Kanske var det solnedgång, kanske soluppgång, jag vet inte vad men det var lika vackert för det. Till min stora förvåning träffade jag inte mindre än fyra harungar. Inte alls blyga, lite väl modiga. Ack så fantastiska.
Sedan fick tekniken visa mig vägen hem. Jag tackar Gud, Jesus och Allah för GPSen. Min hemkomst hade inte existerat utan den. Nu är mina fötter trötta, på gräsen till helt slut. Vilken promenad, vilket avslut på en njutningsbar afton.
Ibland är det bra. På gränsen till oförskämt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar