Akta benet och radiopremiär!

Suck, mitt högerben låser sig ibland. Jag börjar undra om det är mitt undermedvetna som står för låsningarna då de infinner sig när det är som mest (o)lägligt. Som när jag står på huk och behöver resa mig upp, BWAM, så låser sig benet och jag måste förbli i nedhukad position ett tag. Det ser antagligen något retarderat ut när jag snabbt skall upp och hjälpa en kund men inte kommer någonstans. Eller som nu, jag skulle precis stänga av datorn men när jag tog sats och reste mig upp så hängde sig benet. Det var bara att slå mig ner i datorstolen och blogga istället (suck, jag börjar bli så gammal). Nu har förvisso benet blivit medgörligt igen. Jag har dock ett par ord på hjärtat som jag passar på att yppa innan jag ger efter för sängens inviter.

Fetakniven har gjort radiodebut! Nattetid sänder P4 (och P3) programmet Vaken där låtar varvas med tankar från radioprataren bakom spakarna som blandas med ord från lyssnarna. Kvinnan i etern hade tre frågor hon ville ha svar på. Fetakniven besvarade dessa med bravur, det ena spörsmålet var när man log senast. Som svar fick radiorösten; "Mitt senaste leende bjöd du, eller om man så vill, Freud på. Jag hörde först fel och trodde att frågan löd när jag låg senast. Leendet var sedan ett faktum." True story, hon läste upp det, inte nog med att hon faktiskt sa LÅG, i radio, utan hon tillskrev även fetakniven äran för detta fantastiska svar. Nu är det antagligen bara en fråga om sekunder eller max minuter innan jag får ett erbjudande från SR. Jag antar att de vill ha fetakniven som radiopratare, alternativt manusförfattare eller dylikt. Rulla ut röda mattan!

Återkommer med fler ord under morgondagen. Om ni vill ha mer av fetakniven innan dess så är det bara att ratta in Sveriges Radio P4. Väl mött, på återseende, FUCKFACE!

FNISS.

Jag till kund: Varsågod!
Kund: TASK ska du ha.
Jag brister ut i okontrollerat fnissande som sedan övergår i asgarv. Kund förstår inte. Nästa kund förstår heller inte. Jag fortsätter skratta.

Ni vet.

Ibland far man fel. Spårvagnen tog mig helt åt helvete. Jag klev av i något jävla ghetto, något missnöjd men så öppnade världen mitt sinne. Det som mötte mig var naturen. Kanske var det solnedgång, kanske soluppgång, jag vet inte vad men det var lika vackert för det. Till min stora förvåning träffade jag inte mindre än fyra harungar. Inte alls blyga, lite väl modiga. Ack så fantastiska.

Sedan fick tekniken visa mig vägen hem. Jag tackar Gud, Jesus och Allah för GPSen. Min hemkomst hade inte existerat utan den. Nu är mina fötter trötta, på gräsen till helt slut. Vilken promenad, vilket avslut på en njutningsbar afton.

Ibland är det bra. På gränsen till oförskämt bra.