torsdag 17 juli 2008

If it's grass on the field, play ball!

Jag vet inte riktigt hur det ligger till men jag har mina misstankar om att Alice är en ovanlig hund. Kanske det är så att det beror på uppfostran och socialiseringsprocessen eller så är det genetiskt. Jag hoppas självklart på det sistnämnda, det är alltid bra att kunna skylla på någon annan. Iallafall, några av tecknen som hon uppvisar på att allt inte är som det ska är bl.a. att hon är förtjust i smultron, hon skulle kunna sätta i sig hur många som helst. Visst är det tur att vi har hittat ett par orörda smultronställen i skogen som serverar en buffé och en oas av dessa välsmakande bär. Dessvärre har hon lagt ner sina försök till att plocka dem själv så istället sitter hon fint och väntar på att husse (jag) ska servera henne dem. När jag stoppar smutronen i min mun istället för hennes så får hon väldigt lång näsa och ger mig hundögon. Tur att det inte biter på mig då jag är övertygad om att hon är Satans avkomma och ond rakt igenom (förutom när hon låter som en gris och vill sova tätt intill mig).
Nåväl, en annan sak som har fått mig att ana ugglor i mossen är när hon träffar på någon förtjusande herre (Nisse t.ex. en skotte ((ja, hundrasen, inte nationaliteten)) som vill ligga med henne och det verkar vara ömsesidigt så lägger hon sig på rygg. Jag kan väl inte påstå att jag har stenkoll men missionären är väl inte den man refererar till när man pratar doggystyle? Som tur är behöver jag inte skämmas allt för mycket för Nisse har lika bra koll på läget som Alice och försöker i sin tur rida henne från sidan. Safe sex all day long!
Idag när vi var på väg till smultronstället så fick jag syn på en groda, jag upplyste Alice om dennes närvaro och hon blev nyiken i strut. Med viftande svans försökte hon äta upp grodan. Jag var beredd att hålla med henne, visst grodlår är en delikatess på vissa håll i världen men nu är det faktiskt Sverige som gäller. Så det blir inget grodmål, det hade jag inte viljat ha på mitt samvete, hellre dalmål då.
Idag lyssnar jag igenom Coldplay - Viva La Vida, jag försöker avgöra huruvida den är bra eller inte. Violet Hill är förstås en solklar hit men hur ligger det till med resten av låtarna? Det känns som att skivan behöver ett antal genomgångar innan domen kan fällas.

Inga kommentarer: