Fetakniven upplyser!

Hi, it's still me, Fetakniven! Med mina snart 25 år fyllda har jag hunnit bli både farbror och morbror. Helt sinnesutvecklingsstört (funktionshindrat) om du frågar mig. Helt plötsligt lär jag vakna upp och inse att jag ska bli farfar. GAH och dubbel-GAH! Det där med egna kultingar är inte riktigt min grej, jag tror att jag är alldeles för självcentrerad och egoistisk för det jobbet.

Jaha, men vadå, jag ska ju bli socionom, eller? SANT men det är mest för att det känns som räkmacka till chefsposition liksom. Inom några år efter avslutat socionomprogram innehar majoriteten av alla manliga studenter en chefsposition. (TRUE STORY!) Sen är det ju schysst att hjälpa människor på vägen till toppen förstås, jag menar, det kan ju knappast få mig att må dåligt. WIN/WIN situation.

En annan intressant grej som självklart också handlar om mig är att jag äntligen (för några veckor sen förvisso) har uppnåt mitt delmål i get biffig or die trying. Jag ligger nu på 15kg+ sen jag började träna och äta som en... Jay Cutler! Självklart är det en del fett, späck och annat äckel men det ska nu skalas av. Slutkommentar: Jag är nöjd än så länge, från att ha varit superspinkig har jag nu gått över till att vara spinkig men något lönnfet och med ett par muskler här och där.

I dagens dagbok har jag återgått till min tidigare trend, att bara skriva om mig. Det är ändå det som är mest intressant.

Ps. Om jag förargade någon tjockis i mitt föregående dagboksinlägg så har jag bara en sak att säga: TJOCKIS, börja träna och äta rätt så kanske du slutar ta åt dig (ps2, inom parentes, jag är också en tjockis nu, JU!). <3 Peace.