Efter att ha väntat i vad som närmast kan liknas vid flera år så fick jag idag äntligen leverans från DHL. Lyckan var total, det kändes som dagen innan doppardagen, som självaste nyårsafton och midsommarafton på en och samma gång. En långhårig kille i orange skåpbil lämnade av en kartong innehållande diverse kosttillskott. Det tog ungefär en millisekund från att ytterdörren stängts och jag vinkat farväl till DHL till att jag var och grävde fram mina skatter. Lycka och glädje säljs faktiskt på burk, känner du dig deprimerad? Glöm cipramil, prozac, zoloft, zorro och andra lyckopiller. Lägg en beställning på första bästa gymsida och snart kan du också finna hopp för tillvaron. Tänk, bara en sån sak...
Här är en bild på mina nya kamrater, från vänster har vi: whey fx, amino rush (sittande), l-glutamin (stående), trück, fxbeta och whey fx (ja, det är tvillingar).
Glad i hågen och alldeles lyrisk började jag med att öppna upp trück som jag har hört en del gott om. Det ska vara ett bra tillskott för den på jakt efter den ultimata pumpen och extra uthållighet. Dessvärre höll jag på att dö när jag lyfte på locket för första gången. Min första tanke var: ZYKLON-B OMG IM GONNA DIE JUDEDÖDEN (trots att zyklon-b är en nästintill luktlös gas) så luktade det apa och jag trodde min tid var kommen, att döden, herr lieman stod i farstun och väntade på att skörda min själ. Det var första intrycket. Andra intrycket kom när jag blandade ut pulvret i ett glas vatten för att sedan inmundiga det. Då blev jag helt säker på att jag redan hade dött och befann mig i den nionde kretsen i Dantes inferno tillsammans med Judas och Brutus, utsatt för den senaste sortens bestraffning, att tvingas dricka denna sörja utan att kunna hålla för näsan. Nåväl, jag införskaffade mig inte trück för smakens skull men det går inte att skriva om preparatet utan att nämna den.
Efter helvetesupplevelsen försökte jag få bort eftersmaken med hjälp av havregrynsgröt, det fungerade väl sådär. Sen var det dags för dagens träningspass men då jag är skadad i ena axeln och därför inte kan träna speciellt hårt så väntar jag med att utvärdera trücks effekt. Träningen gick dock under förutsättningarna ganska bra, jag tränade axlar och bröst. Det blev mycket teknikträning med rehabvikter men det kändes ändå som det tog helt okej. Egot far dock ganska illa av att min kropp tvingas lyfta lättare tyngder än vanligt, i synnerhet när det är kjolstyg på gymmet som hanterar tyngre vikter.
Träningen tog ungefär en timme, sen for jag hem för att återigen klämma på mina kosttillskott. Jag frågade biceps vad han tyckte om det hela, om han ansåg att det fanns potential i varorna och som svar fick jag full flex och jag hann till och med att ta en bild på den. Det är inte könshår som syns på bilden men jag förstår att det kan uppstå endel missförstånd då min biceps onekligen kan förväxlas med en lårmuskel.
FnIzZzzzZ!
Min kropp skrek efter föda så jag serverade mig själv en kulinarisk upplevelse i form av kyckling, fullkornspasta och lite ketchup. TÄVLING: Hur många kalorier finns det på tallriken? SMSa ditt svar till 070-IM-A-MOFO-1488 senast på måndag. Jag vet, jag är rolig. TIPS: Det är runt 350kcal och att vara på diet suger, min hjärna går på sparlåga och jag lider av humörssvängningar som är värre än för en PMS-drabbad obstinat tonåring. Rättelse, det är inte jag som lider utan det är ju min omgivning som utsätts för min vrede.
Nu lyssnar jag på: Bob Dylan, Blowing in the wind, liveinspelning från 1975.
...på tal om obstinat, jag är inte helt nöjd med hur bloggen beter sig, den lever ett eget liv vilket är en direkt förolämpning mot mig då jag helt saknar liv själv. NGR OCKSÅ, det ser inte alls ut som på förhandsgranskningen när jag publicerar. DÖ. Nu drar jag åt helvete, over and out, RÅGER!
